Anonymitet på nätet

2010 May 6
by Joonas Mäkinen

Det finns en grundläggande skillnad mellan anonym och pseydonym, och många människor förstår det inte. Speciellt på nätet har skillnaden blivit väldigt mycket större än det var före internettiden. Förut kunde det vara mycket svårt i alla fall att lösa vem det faktiskt var bakom en pseudonym av exempelvis en låtförfattare. Nuförtiden kan var och en hitta lättare den äkta människan som smeknamnet skyddar. Att kontra det här väljer många att bli anonyma.

Att vara anonym betyder att man inte vill ge sitt namn i sitt skrivna eller muntliga meddelande, och människor kan ha några orsaker för att hålla sin anonymitet: det möjliggör att människor kan koppla av, att ett namn inte alls krävs och det underlätter att ge respons. I detta fall är det naturligtvis lättare för människor med starka åsikter att uttrycka sig. Särkskilt på nätet är det allmänt att det tar mycket tid att registera sig på webbsidor eller tjänster, så det är möjligt att det är snabbare att göra saker utan ett namn.

På nätet finns det även webbsidor där hela kulturen och interaktionen mellan besökarna är baserad på anonymitet, så att det skapar ett område utan censur och möjliggör kommukation som inte kunde vara möjlig när man måste använda sitt namn. Anonymitet kämpar mot självcensur och gör det lättare för människor att framkalla nya idéer utan att bli rädda för hotande kritik eller dom på grund av vissa åsikter. Det är också, till exempel, mycket lättare att berätta om sina problem anonymt och följaktligen få bättre socialt stöd.

Under historiens gång har människor använt också pseudonymer när de inte har velat ge sitt namn. Skillnaden med att vara anonym är att man kan bilda en helt ny identitet och sedan kan olika meddelanden anknytas till pseudonymen. Ibland är det också så att det borde vara tekniskt möjligt för alla att utreda den äkta personen bakom pseydonymen, men det här kan inte krävas.

Att använda pseudonymer på nätet är en helt annan värld. Pseudonymer som används på diskussionsfora, bloggar, spel och andra nättjänster finns inte nodvändigtvis för att skydda internetanvändarnas reella identitet, men på nätet är den riktiga identiteten. Många människor på nätet är kända bara genom sina pseudonymer. Det aktuella förnamnet eller familjenamnet behövs inte. Det finns ingenting konstigt med det, men det här samtalsämnet kan vara väldigt svårt att förstå för människor som inte har bekantat sig med internets traditioner.

Människor som vill vara absolut anonyma kan göra just det trots normala bestämmelser. Om man vill behålla sitt privatliv – för ondska eller godhet – hittar man alltid ett sätt att arbeta utan hänsyn till lagen. (Det finns ju lagar som förbjuder vanliga och lagliga försiktighetsåtgärder för personlig integritet. I Storbritannien är det till exempel i praktik förbjudet att kryptera sina personliga meddelanden eftersom man måste ge upp krypteringsnycklarna om polisen så kräver.)

Att vara anonym är ju inte alls försummelse, och det vill säga att jag vill fråga: Varför borde man använda det egna namnet? Det är inte alltid så att människor speciellt vill vara anonyma, men ibland skulle det krävas insats för att använda ett namn. Det är möjligt att orsaken till att vara anonym är fruktan men vi får inte anta det. Alla är oskyldiga om annat inte har bevisats.

Det har blivit allt svårare att vara godkänd anonym när man vill ge en åsikt om någonting, och en möjlig orsak till den här paniken och ”antianonymitetshysterin” är ju allmän okunnighet. Människor kan till exempel bli förvirrade och blanda begreppen anonym och psedonym med ett riktigt falskt namn. Att använda ett falskt namn innebär att man behandlar affärer så att andra tänker att man är någon annan. Det här är ett identitetsbrott. Att använda en pseudonym eller att vara anonym handlar inte om det. Människor bör inte bestraffas för deras rätt att vara anonyma på grund av andra människors okunnighet. Anonymitet är inte illa fast människor ju kan vara sådana.

Jag påstår att de som vill vara anonyma inte alls är så oärliga som de som oroar över anonymitet. Jag tänker att just de som vill ta bort anonymitetsskyddet har något att skämmas över. Om man självt inte har gjort någonting illa borde det inte finnas någonting att vara rädd för. Man kan kämpa mot lögner med sanningen.

Många människor, särskilt politiker, vill tydligen döda anonymiteten. Till exempel: Sydaustraliens regeringen bestämde tidigare att det är olaglig att diskutera politik och valfrågor på nätet anonymt inför valet. Sånt händer överallt, också i Finland. Några ministrar har stängt kommenteringstjänster i sina bloggar efter att människor har haft möjligheten att kommentera anonymt.  Den förra ordföranden för Opinionsnämden för massmedier (JSN) har oftast velat blockera chansen att skriva på diskussionsfora antingen anonymt eller till och med genom att skriva under pseudonym. Han ville också göra det så att administratörerna för webbsidorna bör ta ansvar för vad besökarna skriver.

Det här bevisar att han inte känner internet eller yttrandefriheten, som de säger att JSN vill försvara. Yttrandefriheten handlar inte alls om behov eller obehag. Det finns inte ett meddelande som har större rättighet att existera än något annat. Det spelar ingen roll vem – anonym eller nej – säger, och det spelar ingen roll om någon blir arg. Det måste vara möjligt att diskutera också om känsliga saker, fast det är obehagligt.

Helt nyligen krävde Finlands migrationsminister Astrid Thors och nuvarande ordföranden för JSN Risto Uimonen ansvariga redaktörer för internetfora. Den här omöjligheten samt viljan att avhålla människor från att diskutera anonymt eller under pseudonym kan ju väl döda det som internet är bra för: att möjliggöra växling av idéer, små och stora, utan att vara rädd för att meddelandet kan tas bort bara eftersom någon inte gillar det. Internetdiskussionerna behöver ingen städning, men det som ju kräver en stor förändring är människors världsbild och inställning till internet. Det måste förbli tillåtet för alla att uttrycka sig fritt, vare sig med namn eller utan.

  • http://annekekki.blogspot.com/ Anne Kekki Forshaga

    grattis till texten. *ler gott*

    • http://joonasmakinen.com Joonas Mäkinen

      Tackar. :)